Semester 2021

Semester för mig är att göra annat. Det tar längre tid att komma i vila. I 14 dagar dansade mina tankar. Sedan kom jag sakta in i viloläge. Mycket tid gick till att städa, sortera och slänga. Tvättat och vädrat min klädsamling. Fortfarande vill jag ha kvar mina tyger och kläder. Samtidigt börjar jag känna och fundera över om det är sy och väva jag ska göra när jag går i pension. För mig är det så tydligt att vi kan inte fortsätta att konsumera. Sista semesterdagarna tog jag med mig mamma till Haverdal där vi sov i två nätter. Reste runt, plockade hallon, blommor och badade. 

Nu är semestern slut. Färdig nej. Nöjd ja.  

Tipp tankar.

Konstig känsla. Besökte i går tippen, hade med mig några papperspåsar med skräp, riktiga sopor, utslitet, trasigt färdigt för att eldas upp. Fullt av bilar alla har släpkärror och fullkomligt vräker ut saker. Jag sorterar, tar sönder för att lägga i rätt box. Nu inser jag att det är bara att slänga, nya användbara saker. Tippen är baksidan av konsumtionssamhället, här syns hur vi tycker att vi har rätt att köpa och slänga, utan att fundera. Konsumerar saker som fattiga människor fixat åt oss.
Jag påverkas, så här kan man faktiskt göra. Bara kasta, hyra en kärra och kasta. Jag skulle behöva lite av denna smitta, kasta utan att fundera, bara göra mig av med saker.

Semester som en förberedelse på nästa fas av livet.

Semester med klädvård. Alla mina textilier måste ut och vädras. Samlar på tyg och kläder. Sorterar. Förvånad över hur mycket fint jag har som är för bra för att skiljas från. Kan jag inte bruka det som det är, kan jag enkelt sy om. Varför håller jag på med detta? För varje år tar det mer tid. Fyller på med nytt. Känner tydligt att det är tungt att släpa in och ut. Kommer jag att hålla på med detta tills jag inte orkar släpa textilierna fram och tillbaka?
Varför gör jag detta? Jag har svårt att slänga tyg. Jag förstår att vi inte kommer att kunna fortsätta att köpa och slänga. Jag samlar troligen för att när jag får tid ska jag sy och skapa nytt av mina kläder och tyger. Vävstolen står ihop packad. Jag har en dröm om att väva, om att skapa nytt av gammalt. När jag åldras vill jag göra nytt av det gamla, utveckla, ta tillvara.
Varför? Jag ser åldrandet som en utvecklingsfas, gammalt ska komma fram på nytt och förändras i tanken. Ett sätt att förstärka och åstadkomma detta är att även med händerna skapa och förändra det som behövs för att få ro och utvecklas och nå den topp som åldrandet kan vara, före fallet bort.
Så en del av min semester går till att förbereda inför nästa fas av livet. Många ser framemot att resa och se sig om. Jag ser framemot att skapa och att få en förståelse för mitt liv. Minskar min värld, kanske för att förstå den. Jag kan njuta av att sitta på min trappa. Känna vinden, höra fåglarna och känna tårna, fingrarna - min kropp, jag lever.

Britt-Marie en tant i förändring

Förvånad över den trångsynthet och upprördhet som en liten en film kan orsaka.  Där tanten ifrågasätts, känslorna rusar i väg och alla förblindas och missar att  tanten är en metafor för arbetsmarknaden. Känslor förblindar. Upprördheten har varit mycket kraftfull. CUFs egen tant Britt-Marie.  Tanten har varit på allas läppar. Många har upplevt sig som trampad på, inte sitter 45 åriga kvinnor i fika rummet. Tanter har en förmåga att väcka känslor. Vi vet alla att tanter sliter hårt, jobbar och sliter rakt in i kaklet. Inget som går att skämta om. Att ställa en ung kvinna mot tanten. Detta  görs till på köpet  av en kraftfull modig ung kvinna, det  blir för mycket. Enligt våra normer ska den unga kvinnan respektera och högakta den hårt arbetande 45 åringen. Ni vet hon har ju banat vägen. 

Tänk nu att Britt-Marie är arbetsmarknaden som tröttar ut och tvingar många kvinnor in i väggen. Vi har en arbetsmarknad som tillåts slita ut människor, en arbetsmarknad som inte tar hänsyn till livscykeln. Vi vet att alla måste jobba längre, målet borde vara att alla på olika sätt, kan bidra till samhället upp till  70årsåldern. Då måste arbetsmarknaden förändras och bidra till individens utveckling. LAS har varit bra. Nu behöver vi tänka nytt. Bort med LAS låt i ställer Britt-Marie få utbilda sig. Arbetsmarknaden behöver bli flexibel och stimulera till arbetsglädje. 

Det finns nya vägar framåt. Där alla får plats. Tillsammans skapar vi.  

Taggat med: 

,

Extrem trötthet

Nya året började trögt. En onormal trötthet. Tankarna går trögt. Kroppen är långsam allt tar extremt lång tid. Arbetsbördan på jobbet har också varit extrem. I bland funderar jag över vad som är vad. bär jag på följder av Covid eller är det arbetsbördan. 

Jag strävar på. Kroppen ska läka och få återhämta sig genom yoga och mindfulness.  Arbetet ska struktureras upp och rutiner komma på plats.  Förändring får bli mitt led ord. Utvärdera och sätta upp mål för 2021. 

Min stora glädje är mitt barnbarn som verkligen förgyller mitt liv. Tacksam att vi kan mötas på nätet, prata och ses. Ljuset är på väg tillbaka. 

Hälsan skall förbättras och stärkas upp igen. Dagliga promenader, 20 minuter träning med Sofia på TV och 40 minuter mindfulness. 

Psykiska måendet förbättras genom gemenskap. Sakta har ny former för att umgås börjat växa fram. Det är dags att börja måla, kladda med färger och massor av gamla kläder väntar på att förändras. 

I går gjorde jag något som jag så länge tänkt göra. Nu har jag förberett för att börja handla med Aktier. 

Extrem trötthet kräver förändring. 

Äldre inlägg