Visar inlägg från oktober 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Vinna livet och förlora värdigheten

Just nu ser jag livskriser överallt. Min egen är nog på väg att reda upp sig. Läste i tidningen i dag om en präst som gått över gränsen, sextrakasserat en arbetskamrat samt haft en sex förbindelse med en kvinna som han varit själasörjare för. Förfärligt ja, konstigt nej. Vet att denna man kämpat för sitt liv i en svår cancer sjukdom. Övervinner sjukdom. Jag mötte denna man i julas, såg att något var fel, en väldig oro i kroppen, super stressig. Jag bjöd på kaffe. Nu kan jag förstå att han drabbats av psykisk ohälsa. Vi har blivit duktiga på att bota sjukdomar men vem tar hand om psyket. En präst borde väl kunna. En doktor kan inte bota sig själv, en präst kan säkert inte heller hjälpa sig själv. Psykisk ohälsa är något som vi måste hjälpa varandra med att, våga se, fundera när ett beteende blir annorlunda. Vinna livet och förlora värdigheten. Låt oss hjälpas åt    

Upplösning

Dag 7 avslutades med upplösning. Allt tog en ny vändning. Jag har anmält att jag utsatts för en kräkning. Arbetsgivaren är nu tydlig så här får de inte gå till. En kräkning har ägt rum. Med detta i ryggen går jag till möte. Inte heller denna gång någon tydlighet. Jag har haft en tråkig attityd, inget konkret, 3 personer har talat med kontoret. Mötet inleds med en ursäkt. Jag framhåller att vi under mycket lång tid haft en hård belastning,  ständigt nya vikarier. En sargat arbetslag. Saknar medvetande om vad som kan ha inträffat. Jag tar till mig. Man är lite bekymrad över att jag låtit medarbetare få reda på varför jag varit sjuk. Jag hävdar att det måste vara jag själv som avgör. Jag har valt öppenhet, alla ska veta, alla ska ha samma information. Tror det är bättre att pratet sköts öppet. Chefen ska nu avsluta denna fredag med att gå ut i gruppen och berätta att ett stort misstag har skett att Marie har blivit utsatt för ......... undra vilka ord hon kommer att bruka.
Jag hade facket med mig på mötet. Vilket känns bra. Troligen hade jag inte heller denna gång kunnat förstå. Efteråt säger jag. Det fanns inget. Nej säger han som var med det fanns inget.

Jag påtalade på mötet att det finns ett jätte gap mellan de som nu tas upp och att jag skulle vara orsaken till att ingen vill jobba på min enhet. För mig själv tänker jag att i detta jätte gap kan finnas något. En dold agenda? Nu måste jag lita på min chef att hon har sagt sanningen. Utifrån denna hemska kräkningen har jag fått en bra stöd från ledningen.



Nu ska jag vila. Innan jag ror båten i land.   

Taggat med: 

Dag 7

Dag 7. Startar med kaffe och gråt. Mådde ganska bra i går kväll. Fick besök av en gammal vän. Underbart att det finns fina vänner, som vill hjälpa mig att förstå och se.
Jag börjar ana vart allt är på väg. Sitter nu i båten, sitter lugnt i båten låter mig föras framåt. Allt bara sker. Visst hade jag önskat ett mjukare sätt. Kanske måste en omskakning i grunden till. Slås i bitar.

Så bra! Tankar och möten i vardagen. Vardagen är livet. Livet ska njutas, utmaningar antas. Våga vara i nuet. Min sammanfattning av bloggen. Utmaningar antas. Just det. Jag måste börja ro, kan inte sitta och vänta. Ett mål för båten vore också bra.

Taggat med: 

En smutsig vardag

I går var jag under ytan. I dag är det dag 6 i ovisshet. Vet inte vad som hänt eller vart jag ska. Försöker ta nya kontakter, men kommer inte fram. Kroppen har börjat göra ont. Kommer psykiska smärtan att gå över i kroppslig smärta? Gör nya upptäckter. Värme hjälper till viss del vid ångest. Samtal med personer, som finns en relation till, gör också gott. Jag måste återta makten över mig själv, återfå min värdighet. I dag har jag diskat, plockat undan, ska laga mat. Vardagen måste återskapas. Letar strukturen över vardagen. Solen skiner, luften är kylig. Startar en maskin tvätt. Jag kan inte tillåta mig att drunkna i smuts. 

Taggat med: 

4 dagar av ovisshet

Under eftermiddagen hörde facket av sig. Skönt att få berätta. Fortfarande vet jag inte om jag är roten till det onda. Jag vet bara att jag blivit illa behandlad, även om jag gjort misstag skall jag mötas med respekt. Ganska många av mina vänner har fått reda på den knepiga situation jag befinner mig i. Jag kollade mailen 14:30 för att se om min chef försökt nå mig. Vill kunna få hjälp. Nu vet ganska många, så jag snabbt kan få stöd. Fick just ångest, tänk om jag omedvetet skadat medarbetare utan veta om de. Denna tanken är så fruktansvärd. Kom just ett sms JAG är uppskattad och älskad för den JAG är. Pendlar. Positivt tänkande. Fast just nu är det vetskap jag behöver, något att förhålla mig till.  4 och en halv dag av ovisshet.
Nu måste jag upp på berget, ett högt berg och se vägen.

Snart suckar
vinterstormens röst:
allt vissnar och förgår
Men vissnar allt, jag vet en tröst,
som under allt består 
                                   CJ Boye 1833    

Taggat med: 

Äldre inlägg