Visar inlägg från december 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Förblindad

Förundrad. Sakta dör glädjen och skrattet tystnar. Helt blind, utan egen förmåga att förstå vad som händer. Nu ser jag, allt mycket tydligt. I dag första gången på en vecka som jag orkade gå ut på promenad. Ett kalt, hårt slut med hård vind, sol strålarna gör så gott de kan föra att mjuka upp det hela. Plockar lite blåbärsris och pryder köksbordet med. En fest måltid innan sonen åker på fest . Trivs gott i stugvärmen, myser med levande ljus och katten som spinner. Ett gott slut på 2015. Njuter i all enkelhet. Ljuset når mig.  

Taggat med: 

,

Trött och full av tomhet

Hostan börjar lätta, ont, trött. Ingen lust, all energi är borta. Orkar inte. Tankarna är borta. Inget framåt, inget bakåt. Bara tomt. Vilar. 

Taggat med: 

,

Botten

Till slut orkade jag inte mer. Utlösande faktorn kom 11 dagar före julhelgen, fick  besked om en schema ändring. Jag tilldelades 3 dubbel pass 7-21:30. Juldagen, Annandagen och Nyårsafton.  3 lång pass på bara en vecka. Det var länge sedan som dessa pass avskaffades, finns nu åter igen som en del i önskeschemat.  Jag har varit trött och sliten sedan i somras på grund av  hård arbetsbelastning och stor sjukfrånvaro på vår enhet. Bestämmer att det skall nog kunna gå bra, bara man tänker positivt. Jag har aldrig under mitt yrkesverksamma arbetsliv jobbat två dubbel pass på raken. Men jag vet att våra vikarier gör så ofta, visserligen är de yngre.

Klarar att motivera mig men sömnen blir allt sämre, kan inte sova, orkar inte äta, går ner 5 kg i vikt på en vecka. Nu blir jag rädd. Något måste vara fel. Får stress påslag, hjärtat skenar, ångest. Åker till vårdcentralen, bryter ihop, blir sjukskriven. Nu är jag slut. Nått botten. Får en svår förkylning, ont i kroppen, feber, blir sängliggande.

Missar hela julen, allt är mörkt, gör ont, letar efter ljuset. Ljuset måste ju finnas om som bara en strimma. Strimma av hopp. Jag vill.

Taggat med: 

,