Visar inlägg från maj 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Vågor

En tryckande dag. Varje rörelse kostar på. Svetten droppar i pannan. Marken är torr. Längtar efter regn. Åskan drar upp. Drar ner 10 mm regn. Friskar upp luften, men når inte ner till rötterna. Mycket dunder, lite regn. 

Dagen började fantastisk. Gick av dygnet. Jobbat ett dygn. Började ledigheten, sittande på klipporna, vågorna kluckar mot stranden, vattnet glittrar. Solen värmer och lockar mig ner i vattnet. Kroppen drar ihop sig, kyls ner. Kroppen hissnar. Fortsätter sakta. Beslutar nu. Doppar mig, simmar några tag. Hela kroppen lever. 

Trycket har släppt. Vädrar ut värmen inför natten. Njuter av en mugg kaffe. Förskräcks av senaste tidens beskrivning av kränkningar av kvinnor. Våldtäkter. Utnyttjade av kvinnor, barn, ensamkommande barn. Söker trygghet och utnyttjas i sin utsatthet. Handeln av kvinnor och barn är nu större än handeln med narkotika. 

Hur kan man köpa tillfredsställelse genom att utnyttja en annan människa utsatthet. Vart är kärleken. Finns inte kärlek. Finns inte drömmen om att nå riktiga höjder. Äkta höjder tillsammans med en någon man älskar. Tillfredsställelse kan köpas, kärlek är grattis och går inte att köpa. Sök kärleken och få tillfredsställelsen. Höjderna. Den riktiga och fullkomliga njutningen utvecklar man tillsammans. 

Vågor i hela kroppen, likt vågorna i havet. Följs av stiltje, ett lugn.  

Torkan ger sprickor

En ledig helg sprang förbi. Morsdag firande med konvaljer och tårta. Allt är grönt, försiktigt tar sig grödan upp, ojämnt, tränger den sig upp genom den torra skorpan. Inget regn. Det börjar påminna om mitt födelse år 1959. En torr varm sommar, en extrem sommar som finns i många bönders minne. 

Torka spelar inte längre någon roll. Vi är vana att mat finns oberoende av väder och förutsättningar. I dag är det bara bönderna som drabbas. 

Vår gård är inte längre beroende av inkomsten från djur och mark. Nej nu dras pengarna in från annat. Min man jobbar hårt. Hans hjärta har börjat krångla. Varit på akuten några gånger, remisser är skickade till hjärtspecialist. Kön är lång. Väntetid är 1 år. Försöker nu med hjälp av vårdgarantin få hjälp på någon annan plats. Svårt att komma fram till denna tjänst. I dag tar vi inte emot fler. Samma som när du ringer din vårdcentral. Något har gått snett. Får du en tid får du sitta och vänta i ett tomt väntrum. Enda stället som finns andra patienter är vid provtagningen. Vanligen tar en provtagning en timma. Kö kö överallt utom i väntrummet. På något vis kändes det bättre förr när man satt och vänta tillsammans. Nu sitter alla i telefon eller via nätet och försöker ta sig fram, försöker få en tid. I bland har man öppen mottagning. Fast du ska inte tro att det betyder att det är öppet för alla som behöver. Nej du måste hänga på låset. Endast de 10 första får del av den öppna mottagning. Så var det med den öppenheten. 

Vi förskönar verkligheten. Det tar lite tid, när du blir sjuk att förstå hur det hela går till. Hur du får del av vården. Vi lovar mer än vad som sedan blir verklighet. Systemet med försköningen kostar i båda ändra. Patienter far illa, personalen far illa i att inte kunna leverera. Patienten sitter ensam och personalen sliter och försöker nå målen. Någon måste ta tag och prioritera. 

Allt torkar bort. Regnet måste vi vänta på. Torkan ger sprickor. 

Två steg bakåt

Tappat eller senare släppt på mina strukturer. Känt mig pigg och stark. Nu är det över. Gamla mönster tar snabbt över. Tröttheten är tillbaka. Orkar inget. Jag är inte frisk. Min hjärna måste vila i struktur. Börjar om. 
Jag vet. Jag har hört. Det tar lika lång tid att bli frisk som att bli sjuk. När det gäller utmattning. Konstigt det finns något som gör att man trillar tillbaka att man inte gör det man vet är bra.  
Nu gäller det. Ta nya tag, upp på banan. Gör om gör rått. 
Värken i foten har släppt. Kan gå utan smärta. Foten har mått bra av vila. 
Glädjen. Tacksamheten. 
Kaffet är gott. Öppnar fönstret. Luften strömmar in. Fåglarna kvittrar. Luften gör mig gott. Jäspar. En härlig dag framför mig. Tittar på mina konvaljer. Doften är underbar. Besökte min glänta, en matta av konvalj, skogens drottning. Under gamla stora trädkronor breder mattan av konvalj ut sig.  Rådjuren på ängen nedanför. Stilla. Underbart är kort, glimtar till, lyser upp. Fåglarna brister ut i jubelsång. Glada för det lilla regnet. 
Fyller på en kopp kaffe till. På köksbordet står en bukett syren.. Glädjen fyller min kropp. Nu. Nu. Tar vi nya tag. 
Börjar om. 
En ny chans. En fjäril dansar förbi. 
Vägen framåt. 

Taggat med: 

,

Sluta stampa, låt regnet falla och mjuka upp ytan

Väntat på regn. Kom några tårar. Jord ytan blir allt hårdare och spricker. Ska hacka i trädgården. En hackning ger samma nytta som en regnskur. 

Stampar. Lever i en saknad. Kraften finns. Musslan måste öppna sig. Pärlan finns där, djupt där inne. Släpp in ljuset. Saknaden förblindar. Allt finns där. Släpp det gamla. Våga. Se, skapa. Använd kraften. Gå fram. 

Det finns saker vi inte kan påverka och andra som vi kan påverka. 

Mäta och säkerställa

Det gör fortfarande ont att tänka bakåt. Smärtar. Ett personligt misslyckande. 

Ett misslyckande som ledde framåt. En ny dörr fanns plötsligt. Öppnade steg in går på något vingliga ben. Såren finns kvar och öppnar sig som en osäkerhet. Ser jag, tolkar jag rätt. 

Äldreomsorg, sjukvård, omsorg är på väg in i en kris. Den psykiska ohälsan sprider sig. Vi har fått verksamheter som saknar verklig styrning, saknar en stödjande organisation. Stuprören går rakt ner. Arbetet har fokus på att mäta och kontrollera. Ögon, öron samt hjärna, hjärta saknas. 

Sjukfrånvaron stiger för kvinnor. 

Allt som spelar roll kan inte mätas och allt som kan mätas spelar ingen roll. 

Viktigast är människan. Statusen för människovärdet. 

Äldre inlägg