Visar inlägg från januari 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Vi utför något vi inte kan stå för

Jag är del av något jag inte kan försvara. Tar beslut som jag tycker är felaktiga. Har att förhålla mig till juridik, regler. Det är viktigt att arbetet är rättssäkert. Prossecen är lång och seg. Papper skickas, möten, advokater, fram och tillbaka. Hopp och förtvivlan mal sönder barn. Asylprossecen har blivit till en kvarn som mal sönder människan. Rättssäkert men omänskligt.
Det börjar växa fram frivilliga rörelser som är beredda att ta över när kvarnen malt färdig. Ställer upp med ett värdigt liv även under den sista tiden. Öppnar sina hem för de vuxna barnen. Barnen vi inte längre tror på. Barnen skall själva bevisa sin ålder.
Att skilja en 17 åring från en 18 åring kommer aldrig att vara möjligt. Inte ens 16 åring från en 18 åring. Det är olyckligt att vi fastnat i detta med ålder, fysisk ålder.
Vem lurar vem?
Föräldrar har givit oss det finaste de har, sina barn. Som om några år kan hjälpas oss att bygga vårt uthålliga samhälle. En möjlighet för oss att trygga vår välfärd.
Vårt sätt att tänka. Riskerar att vi tappar bort medmänskligheten, en grundpelare i vårt samhälle. Vem ska vi stänga ute nästa gång. Vi dras med, vi ser hur dörrar stängs runt oss. Alla springer springer i flock.

Delar vilodagen

Söndag. Vilodag. Att jobba på schema gör att man tappar rytmen. Läser tidningen och dricker mitt morgon kafffe. En grå dag, frost. Slappar och gör inget. Väntar på att åka till jobbet. Ska sova jour. Undrar hur allt ska gå. Mitt jobb är så roligt, betydelsefullt och så svårt. Osäkerheten är nu mycket stor. Många har väntat mer än ett år på att få starta en asyl prosses. För varje dag blir ovishen bara större. Samtidigt som dessa barn ser hur andra bara försvinner. Skrivs upp i ålder. Igen hänsyn tas till att det varit här så länge, att de kan språket och lärt sig kulturen och är villiga att jobba hårt. Att vara i en situation som du inte kan påverka under så lång tid är grymt att bara vänta. Slitas mellan hopp och förtvivlan. 

Vi vet inte heller när eller om boendet stängs ner. Ett bra boende men ungdomar som växer och utvecklas. Tacksam över alla perspektiv och erfarenheter jag fått under denna tid. Glädje och sorg följs åt på overkligt sätt. I detta svåra finns en glädje. Svårt att beskriva energin som finns, kraft som finns i att leva i ovisshet. 

Hela världen står och väger. Vi väntar. Några ledare har ett rasande tempo. Vill nog visa på handlingskraft.  Vem ska ta hand om allt när det rasar samman. Att göra utan att veta. För inte kan väl målet vara att förstöra. Samma man ber slentrianmässigt om Guds välsignelse. Inte kan du få Guds välsingnelse utan att följa hans ord. Kärleksbudskapet behöver följas och att om vi delar på allt så räcker det till alla. 

I en annan del av världen blir det tillåtet att slå kvinnan i hemmet, bara man inte fysiskt skada henne. 

Tugar min gröt. Glad för varje dag jag vaknar och allt är som vanligt. 

Glimtar till. Jag handlar tillsammans med en ungdom. Som vanligt ger jag en peng till tiggaren. Min ungdom tar också fram en peng. Det  berör mig på djupet. Den som inget har delar med sig. 

Falska sanningar

Allt svårare att förstå omvärlden. Sanningar skapas av osanningar. Falska fakta sprids som löpeldar. Socialamedier sprider fallskada uppgifter. Vi har lätt att ryckas med och tro att alla konstigheter som sprids runt är sannna. 

Det är lika svårt att värja sig från dessa uppgifter som att  låta blir att köpa något som är alltför billigt för att vara sant. Otroliga saker blir sanningar. Vi attraheras. Lockas. 

En demokrati behöver fakta och kunskap. Tappar vi förmåga att bedöma alla rykten, faller vi. Rycks vi med och tror att det osannolika  är sant så har vi snart en ny värld. 

Mot strömmen rörelser behövs. Människor som vågar stå upp. Vi ser hur motkrafter sticker upp. Människor som snabbt inser att något förfärligt är på väg att hända. 

Vi har länge tänkt att vi moderna och upplysta människor inte kan luras. Människan är den samma. Tiden är olik, men mönster kryper fram. Samma mönster. 

Kejsarens nya kläder är en fantastisk saga. Alla springer i samma spår och tror att alla andra ser något annat. Vi som är så upplysta ser naturligtvis direkt att något inte stämmer. 

Brytningstid. Osäkerhet. Allt är komplext. Enkla lösningar finns inte. 

Sinnesro

Inget blev gjort. Tomtarna står på vardagsrums bordet och väntar på att packas i lådor. En stjärna hänger fortfarande kvar och sprider sitt varma ljus silat genom halmen. Beställt lite fröer. Krolllija som jag letat efter i flera år. Nu ska jag så själv. 

Packa tomtarna och plocka fram sålådan med ljus. En spretig pelargon, klipper ner den, lite tidigt. Tar bara topparna, klipper in den. 

Sovit gott. Snart jobb med jour och i morgon heldagsmöte om vad vi åstadkommit och vad som måste göras. Jag känner att socialtjänsten tappat sin fingertopp känsla, vindarna blåser. Jag vet inte vad som händer. Vet att misshandeln av kvinnor ökar igen, missbruk ökar där ute. Vet inte men tror att vi har nya problem under uppsegling när det gäller ensamkommande i samma takt som dem en gång kom, i samma takt blir dem nu vuxna och går tillbaka till Migrationsverket. Vinden har vänt. Problemet med bostäder är stort. Vi köper hjälp av Göteborg, när vi inte själva kan lösa problematiken. 

Fåglarna kallar på mig, sitter och tittar in. Mat. Vi vill ha mat. En ny dag tar form, ljuset har åter trängt bort mörkret. En förmån att kunna sitta och hur dagen gryr, en kopp kaffe, dagens nyheter. Begrundar utvecklingen, förundras. Vad är meningen? 

Mitt i allt käns ett inre lugn, en stillhet, väntar. Vi får se. Vänta. Det måste finnas en mening. Något bättre längre fram. Ett uppvaknade. 

Omstart

Under min tid som utmattad, har jag inte jobbat aktivt med min kemiska miljö. Lite små saker gör jag. Använder fast tvål för att tvätta kroppen. Vädrar min kläder för att minska på tvätten. Har köpt en symaskin för att återbruka textiler. Tar med kasse när jag handlar. Såpa som rengöring tillsammans med ättika, bikarbonat, citronsyra. Köper miljö märkt plast. Byter plats mot trä. Plastpåsar brukar jag. Ser inga alternativ. Kollar märkningen av plast.

Jag bor på landet har egen mark. Bedömer att störst nytta och skillnad kan jag göra genom att odla. Böner. Lockad av att odla böner. Har provat bondbönan, som jag aldrig tyckte var god. Vintersquash var intressanta värda att testa igen.

Intresse för att äta ogräs samt perenna grönsaker. Tankar. Längtar efter att få sätta händerna i jorden.

Taggat med: 

Äldre inlägg