Visar inlägg från februari 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Konstigt

Konstigt. Dricker mitt morgon kaffe. Arbetsbefriade. Har aldrig varit arbetslös. Jag är nu befriad utifrån att utredning pågår angående min fina arbetsplats.  Mögel. 

Konstigt. USA president glädjer sig över att fina duktiga, jämlika Sverige karkulerar. Sant eller falskt. Överdrivet. En udd av sanning finns här. Men hans slutsatser är felaktiga. Det är inte invandringens fel utan klyftorna som växer. Fattigdom. Avsaknad av meningsfullhet. Gängen erbjuder just en meningsfullhet, du får vara med. 

Konstigt. Nu tror vi att poliser som ska lösa problemen i förorterna. Ja det ska göra sin del av jobbet. Men grunden måste  jobbas med. Förutsättningarna ska vara likavärdiga oavsett var du bor. Landsbygd och förorternas vilkor behöver förbättras. Det är vi vanliga som kan förändra. 

Konstigt. Träffade i går min flicka. Sprudlande glad. Vi pratar, skrattar. Det käns som min flicka. Skrattar. Hon trivs gott. Hennes liv är annorlunda. Hon önskar sig ett skrivbord. Vill sitta vid ett skrivbord och läsa sina läxor. Hela helgen ska hon plugga inför ett prov. 

Konstigt. Strålande sol. Lusten växer. Kraft att ta tag i alla måsten. Mycket ligger där och väntar. Nu har jag tid. Nu 

Dröm

Ovisshen fortsätter. Inga besked. Ska jag fortsätta att invänta eller kliva fram och börja agera. Välja. Alltid välja.
Ska jag göra som jag brukar förbereda mig för det värsta? Ska jag tro att det ordnar sig? Kommer tid kommer råd.
Vad kan jag påverka. Just nu inget. Utgången är oviss. Jag kan välja att gå vidare. Jag kan välja att avsluta innan jag springer vidare.
Lyssna inåt.
Att alltid ligga steget före sliter, att alltid vara beredd.
Hur mycket kan man påverka själv?
Finns något som väntar där fram, något som öppnar sig?
Kommer tid kommer råd.
Vila. Måste vila. Hämta kraft.
Dröm. Stanna upp. Dröm.

Avgörande

I dag kommer beskedet. Hela personal gruppen är kallad till möte i Göteborg. Just nu känner jag bara en trötthet. Visst har jag tittat efter nya jobb. Väntar. Undra vad jag väntar på? Ligger en rädsla och gnager. Tänk om. Tänk om ingen vill ha dig.
Är en månad från och med i morgon.
Sorgen över att den bästa period i mitt arbetsliv är över. Allt har ett slut. Tacksamhet över att fått denna period. För ett år sedan började jag ett nytt jobb efter att varit sjukskriven för en utmattning. Vem kunde tro att det skulle komma något gott ur en utmattning.
Något förvånande att jag just nu bara vilar. Normalt ligger jag steget före.
Någon stanns tror jag att det kan finnas en plats. En plats för mig.
Har aldrig varit arbetslös. Nu är jag i alla fall med i arbetslöskassan.
Klär mig för en dag i Göteborg. En dag tillsammans med mina arbetskamrater.
 
Gud hjälp oss. Var med oss. Många mår oerhört illa. Sorg. Oro. Låt oss alla kunna ta steget vidare. Låt oss gå stärkta ur detta.

Pendeln svänger

I natt blev jag hoppfull. Läste att åldersuppskrivningen av de ensamkommande skulle upphöra. Nu på morgon skrivs att i mars börjar Migrationsverket med medicinska åldersuppskrivningar i stället. Pest eller Kolera.  Ett lotteri hade varit enklare att förstå. Jag trodde att nu gör man en pause och inventerar, utvärderar det arbete som är gjort. Köpcentret Nordstaden i Göteborg går in och betalar en lokal till frivilligorganisationerna som nu jobbar med gruppen hemlösa ensamkommande. Politiska förslaget var att stänga Nordstaden tidigare på kvällen. Skönt att det finns frivilliga som tänker lite längre. Tänk att man tror att man kan lösa ett problem genom att stänga. Politiken måste börja komma med lösningar. Sluta flytta problemen runt. Inte tänker man väl låta den kriminella världen få dessa smarta ungdomar. Hur genomtänkt är den lösningen? För en total blindhet kan väl inte råda? 

Bamse ni vet den gamla fina barntidningen. Går nu ut med nyheten att Bamse borstar  inte tänderna. Ja ett ryckte att har uppstått att Bamse borstar inte tänderna. Kan ni tänka er. Nu har också Bamse slutat att borsta tänderna, så bra. Barnen får lära sig att tänka en gång till. Är detta sant? Vem har sagt det? ...... hoppas många barn läser.

Jag läser dagligen osanningar på nätet i stort och i smått.  Många sväljer kroken. Komemtarena är ofta många på dessa ryckten. Ibland finns en liten kärna, som utvecklat sig, sockrad och breddad. 

Klockan tickar, pendeln svänger. Hit och dit. Sakta förändras sanningen. 

Bryta upp

Går upp redan klockan 04. Ingen ro. En sorg i hjärtat. Brukar lätt kunna gå vidare. Nu är det något annat. Blivit berörd djupt in i hjärtat. Det är förvånande så mycket kärlek som ryms, när förhållande är osäkra. Närheten är stor när osäkerheten hela tiden lurar runt hörnet. När ingen vet något om framtiden och allt kretsar i nuet och stora drömmmar för att orka vardagen.
Sopsäckar packas, några har Ikea kassar. Kläder och några få tillhörigheter, bönematta, några böcker. Stoppas omsorgsfullt ner.
Värmen, omsorgen.
Bryta upp. Jag vill vara här. Hemma.
Stå stadigt. Ingen oro. Kommer tid kommer råd. Vila. Vänta.
Att bryta upp samtidigt som man väntar på sitt livs viktigaste samtal och beslut.
Inget vi vet. Smärtan i ovissheten är outhärdlig.

Äldre inlägg