Visar inlägg från mars 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Ledig är inte ledig

Att vara ledig är olika. Man måste våga vara ledig. Arbetslös är inte att vara ledig. Dagarna flyter på. Mindre och mindre blir gjort.
En ständig oro. Tänk om ingen vill ha mig. Känslan av att inte få vara med. Gnager.
Jag har tur vi är 13 stycken som träffas och vi möter fortfarande våra ungdomar på biblioteket där vi hjälper till med läxor och annat.
I dag skall två av mina pojkar på sin intervju. Ger perspektiv. Vad är min oro mot deras fruktan och rädsla för sitt liv. Jag ber. Jag ber till Gud. Totalt maktlös. Låt dem möta en kunnig utredare och ett duktigt biträde samt en tolk med rätt språk och förmåga att översätta. Ge pojkarna kraft att orka berätta, trygga i att utelämna allt det svåra.
Jag fick själv ett erbjudande i går om att börja jobba på söndag. Vilken lättnad. Tänk att någon vill ha mig. En gammal tant.
Nu kan jag vara ledig.

Arbetssökande

Mulen dag. Tänker tillbaka på gårdagen. Besökte arbetsförmedlingen. Nu är det ett faktum jag är arbetslös, står till förfogande. Skrivit in mig på deras webb sida. Ett modernt bemötande en plan upprättas. Lättade när jag gick därifrån. Det är fulltmöjligt att jag kan slippa att återvända till äldreomsorgen. Min sjukintyg från min sjukskrivningen kan räcka. En lättnad. Känner fortfarande väldigt tydligt att jag inte kan återvändande till äldreomsorgen.
Var på möte i går kväll, fortfarande säger man från förvaltningen att det är de äldre inom äldreomsorgen är bromsklossar för deras utveckling. Inga tankar på varför gamla undersköterskor inte vill hoppa runt. Om någon skulle vilja veta, beror det på deras erfarenhet att det vet att för att arbetet skall fungera krävs en personlig relation med kunden. En personrelaterad vård, som också socialstyrelstyrelsen också förordar kallas en personsentrerad vård. Att ansvara för 10 personer du aldrig tidigare träffat är inte optimalt. Visserligen säger arbetsgivaren att du ska få bredvid gång men i verkligheten finns inte utrymme för detta. Unga medarbetare tycker att det är ok att hoppa runt och hamna i helt nya miljöer. Samtidigt säger man att personerna som kommer ut från vårdutbildning inte är färdiga för arbetet. För att kunna ge en god omsorg krävs mycket kunskap och erfarenhet.

Taggat med: 

,

Väg in

Första dagen. Ljuset är tillbaka. Mulet. Nu gäller det att komma igång. Datorn krånglar. Måste lösas under  dagen. 

CV måste skrivas. Blanketter skickas in. Kontakter tas. 

Avslutar dagen med träning. 

Omvärlden är oberäknelig. Denna gången en positiv överraskning. Valet i Holland , främlingsfientliga gick fram men inte så mycket. Öppenheten gick framåt, medmänskligheten stärks. USA får backning. Det hjälper inte vad man skriver, hjälper inte att man inte säger, konsekvensen ska beaktas. Inrese stoppet håller inte rättsligt denna gången heller.  

Osäker finns i min kropp. Oro. Tänk, tänk om ingen vill ha mig. Bort bort hemska tanke. Tvivlar på min egen kraft. Stämmer det att det blir som du tänker. 

Laddar. Lägger plan. Struktur. 

Jag vet vad jag vill. Sätter mål. Vad behöver göras, stärkas för att förverkliga. Sorgen och vilan är över. 

Uppsägning

Tidig morgon. Steg upp redan halv fem. Ingen ro att ligga kvar omöjligt att somna om. I dag ska jag in till Göteborg och skiva på min uppsägning, arbetsbrist på grund av att våra lokaler inte längre är dugliga. Angripna av mögel. 

Åker tåget in till Göteborg tillsammans med en arbetskamrat. Vi tar en rask promenad till Järntorget där kontoret ligger. Två personer ska hålla detta samtal och protokoll föras. Lite information kring uppsägningen. Plötsligt säger HR kvinnan. Du vet väl varför du är här. Jag kommer mig inte för att svara. Tystnaden sprider sig. Så säger jag. Jo jag vet, jag vet mycket väl. Jag är inte dum i huvudet. Önskar att jag svarar att ja jag väntar bara att festen ska börja. Jag hade några frågor som jag inte kunde få svar på. Nu har jag i alla fall skrivit under. 

Nu är det över. Vi skrattar. En lättnad. Nu är det klart. Nu går vi Vidar. Ut på stan. Äter en frukost. Gott. Vinden är kraftig. Promenad genom trädgårdsförening. Vårens blommor är här. Vackert. Hoppfullt. 

Sammanträde med individ och famlijeomsorgs utskott. Livet går vidare. 

Äldreomsorg behöver anpassas till verkligheten

I går var det en belysande debatt i fullmäktige kring problemen inom äldreomsorgen. Ni vet bekymren är nationella. Ser lika ut i hela landet. Det är svårt att hitta personal. Förslagen var många, alla befinner sig i förgången tid. Inte behöver man vara undersköterska. Mycket arbete kan göras av biträden. Städning och matning, sitta ner. Det man missat är att arbetet i huvudsak handlar om att sköta svårt sjuka människor, multisjuka. Deligationer är nödvändigt. Golvet är slimmat, ingen överflödig tid finns, att jobba utan deligation gör att arbetet blir för tungt för personen med deligatin. Detta har klarats men nästa steg önskeschema tar knäcken. Alltid stå till förfogande beredd att flytta och ansvara för personer du aldrig träffa i lokaler du inte hittar. Detta var politikerka enade så måste det vara en flexibilitet måste finnas och det måste personalen förstå. Lösningen är långt borta.
Problemen som sägs vara nationella måste lösas lokalt. Det hjälper inte att alla har misslyckats.
En analys av läget, en inventering av problemen. Vänd på stuprören. Ge chefen mandat att vara chef att självständigt styra verksamhet utifrån lokala förutsättningar. Nu har vi provat att jobba lika oberoende av vilka kunderna är oberoende av promblematik oberoende an personalens kompetens svagheter styrkor. Sluta tro på kalkerpapper.

Taggat med: 

,

Äldre inlägg