Visar inlägg från april 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Solen når inte fram

Sol varje dag. Torkan börjar bli svår. I dag måste jag klippa mina rosor. Har väntat för att det är för tidigt. Björkarna är nu helt lövade.
Solen borde ge mig energi. Hittar inte min start knapp. Saknar drivet. Motivationen är mycket låg. Undrar om detta är unikt för mig? Kan det vara vårtrötthet?
Kanske är det så att jag känner mig som en stor svikare som lämnar en arbetsplats som befinner sig i fritt fall. Jag ser hur folk lider och misströstar och är bundna att vara kvar i 3 månader. Det som säkert skulle vara till trygghet för oss arbetare är nu ett hinder för oss. Vi kan inte rädda oss från utmattning genom att avsluta vår anställning. Vi kan inte lita på att få ersättning från försäkringskassan om vi blir sjuka av vårt arbete. Arbetsgivaren hjälper inte heller till. Möjligheten att få hjälp via företagshälsovården finns inte. Det är chefen som beslutar om vilka som ska få söka företagshälsovården.
Göran Kecklund professor på stressforskningsinsitutet hävdar att både korta pass och delade turer leder till stress. Både delade turer och korta arbetsspass stör återhämtningen. Det vet vi, det känner vi som jobbar. att varann vecka jobba 6 pass sliter hårt. Brukarfokus sliter hårt på personalen. Det finns ingen struktur. Du slutar och börjar på olika tider. Ibland 12 timmars pass ibland 3 timmar. Vårt schema kalls för ett hälsoschema. Det blir billigt i ett kortperspektiv, endast på papperet. Hälsoschemat ger hög sjukfrånvaro. Rapporttiderna är borta. Du ska läsa dig till vad som hänt om det finns tid för det. Är du en sådan där noggrann person får du vara på jobbet innan du börjar jobba och stanna efter för att dokumentera. Rast måste vi ha och det är vårt eget ansvar att ta ut den, förutsättningen finns inte. Du ska bara gå. Rasten sitter du ensam. Gemenskap med arbetskamrater finns inte längre. Ingen lyssnar till dig. Tystnaden lägger sig som en död hand över verksamheten. Tänk positivt så går det......

Reser sig igen

Våren är här. Vårbruket pågår. Morgonen är kall. Blommorna har böjt sig, ligger mot marken.  En gåta, hur de kan ligga som döda, ihop vecklade och med hjälp av solens värme resa sig igen. 

Jag känner mig också en pensé som blivit frostbiten. Utslagen ligger jag här. Det är inte så enkelt som det ser ut att resa sig. Frosten som nyper och knäcker mig, är min medmänsklighet, min starka sympati för de som blir illa bemötta. 

Det är tufft i dag att vara en pensé och jobba på golvet inom offentlig sektor. Du blir trampad på, du förväntas att jobba hårt, vara lojal, göra utan att ifråga sätta, utan att tänka eller reflektera. Gemenskapen med arbetskamrater är borta, mötet är borta, rapportering sker skriftligt. 

Jag har sagt upp mig. Det går inte längre. Jag måste tänka på mig själv. Jag har inte råd att vara solidariskt. Priset för att vara solidarisk med mina brukare och arbetskamrater bedömer jag som för dyrt för mig själv. Det är smärtsamt att inse detta. Jag måste göra det som är bäst för mig själv. Numera får man som individ ta konsekvensen för sjukdom på ett nytt sätt. Skyddsnätet har försvagats. Vid en utmattning är det inte säkert att försäkringskassan, betalar ut några pengar.  På min arbetsplats finns i dag en person som just drabbats på detta sätt. Får inga pengar och kan inte jobba. Arbetsgivaren gör inget, utmattning ger ingen möjlighet till kontakt med företagshälsovården. 

Jag har fått  ett nytt jobb. Jag har tur. 

Lågutbildande kvinnor, gnäller på samma sätt som man sa om bönderna innan strukturförändringen inom jordbruket. Mat kommer vi att behöva, omsorg kommer också bli allt viktigare om vi ska ha ett hållbart samhälle. 

Taggat med: 

Acceptera är förlösande

Saker händer. Vi vill veta varför. Vi försöker trösta oss. Lägger energin på att älta, söka svar. Ett förlösande ord är acceptera. Så här är det. Vad kan jag göra nu? Kan jag inget göra, så är det så. 
Förhållningssättet är acceptera det som inte går att förändra eller det som inte finns något svar på. 

Släppa taget. Kasta bort.

Att acceptera betyder att man går in i ett viloläge, begrundar. Stannar upp. Sedan sker en förflyttning. En förändring eller ok så här är det.

Sinnenas bön. "GUD ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden"(Reinhold Niebuhr,1926).

Taggat med: 

Bli mer du

Vitsipporna finns här igen, kom från ingenstans. Magnolian har vecklat ut sina blommor, öppnat sin knoppar. Glädjen för denna nytändning sprider sig i min kropp. Ett hopp. Efter en kall tid, väcks kraften av solens strålar. Ljuset, hoppet finns där, plötsligt tar det över, förändring.
Bli mer du. Är det möjligt att finna ljuset, kraften där inne. Få den att blomma. Knoppen att svälla, öppna sig, visa upp sig i hela sin prakt.

Tankdans

Jag är bara nöjd. Två nätter med sömn är fantastiskt. Trodde att jag inte kunde sova längre. Tankarna är lugna, ingen tankdans. 

Njuter av mitt kaffe, solen strålar.

Hoppas kunna få lov att sova under en vecka. Högsta önskan något som brukar var naturligt och bara fungera. 

Äldre inlägg