Visar inlägg från januari 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Drömmar

Nu är det fara. Jag är sliten. Vill ta på mig offerkoftan. Tycker synd om mig själv. Hur har det blivit så ? 

Nu behövs krafttag. 

Visst är det så att vi som jobbar i offentligsektor får ta ett stort ansvar för att det ska fungera. Tidigare jobbade vi varann helg, nu tas nya steg 4 helger på 6 veckor. 

Nu gäller det, 

Gilla läget eller leta nytt. 

Glöden och förändringstankar sitter långt inne. 

Jag är frisk, mina barn är vuxna. Det fungerar att sova och jobba. Inte behöver jag bekymrar mig för personerna som har småbarn. Det priset får samhället ta på lite längre sikt. 

Jag har ett arbete, kan betala mina räkningar. Det är bra. 

Nu tittar sol in på mig. Kom ut. Nu blir det skogsbad. Njuta av nuet. Jag lever!

Förbjud fattigdom

Upp och ner. I min värld vore det naturligt att förbjuda fattigdom. Nu är Kungsbacka kommun på väg att förbjuda tiggeri. Många är påhejarna. Bort, bort. 
Samtidigt ser hur fattigdomen är på väg att få fäste i även Kungsbacka. Alla har inte råd att äta sig mätta. Vi är nu på väg in i en lågkonjunktur. Vad det kommer att innebära vet vi inte. Vi vet att det finns nya grupper som inte får ekonomin att gå ihop. Många har låg pension, som inte räcker för att leva på. Fattigdom borde förbjudas.

Förbjuder vi tiggeri, måste dessa personer få in pengar på något annat sätt. Det är inte förbjudet att sälja sin kropp. Däremot är det förbjudet att köpa denna typ av tjänster. 

Klar

Vilken lättnad, vilken glädje, å så skönt. Nu fick jag godkänt på min rapport i kursen etnicitet och integration. En kurs som jag tänkte, det här kan jag. Så är det man ska inte förhäva sig, inte tro att man kan något. Tacksam för hjälpen jag fick för att ordna ett studiebesök i Göteborgs Moské och ungdomsföreningen Neutral i Norra Biskopsgården. Det har varit så intressant, hitta många perspektiv, provat mina värderingar. Tror att jag börjar förstå hur en rapport ska läggas upp. Formerna är viktiga, gäller att hålla sig till mallen. 
Det är skönt att känna att man är klar. Viktigaste jag har lärt mig mycket. Hittat ett nytt intresseområde religionssociologi. Det finns så mycket som är oerhört spännande. 


Prova att le

Sakta förändras våra värderinga.  Språket blir hårdare Vi speglar varandra. Det som sker på en nivå, finns också på andra nivåer. Vi behöver bli medvetna om hur normer förändras. Nu sker det smygande, sakta blir det möjligt att säga saker som varit omöjliga att uttrycka. Victor Klemperer i sin bok om språket i tredje riket. Ord kan vara som små arsenikdoser, de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå". Vi har i dag kunskap om hur normer förändras, parallellprocesser uppstår. 

Samtidigt betyder det att vänlighet, medmänsklighet också smittar. Det vi gör och säger har effekt på andra. Det kan tyckas som kyrkans initiativ att lägga ut handstickande vantar och halsdukar som en liten gåva är naivt. Det är faktiskt ett sätt att sprida värme, göra någon lite glad, som i sin tur sprider glädje vidare.  Ett leende smittar. 

Vart har det tagit vägen?

Det är nu 6 månader sedan jag var inne i denna blogg. Mycket har hänt. Det börjar ta på mina krafter att läsa på högskolan och jobba heltid samtidigt. Det är nu 6 månader kvar. Det har helat tiden varit roligt och stimulerande och det har gått fantastiskt bra till min stora förundran. Fick i julhelgen mitt första bakslag i form av en rapport som blev underkänd. Tänkte nu ger jag upp, det är så jag tänkt hela tiden, att går det inte så hoppar jag av. Det känns snopet att vara så nära slutet och så ge upp. Tog ett nytt tag gjorde om. Väntar nu på återkoppling. Nervös. Jag vill klara detta. 
Jag hade ett toppen jobb hos Göteborgs Stadsmission som jag valde att avsluta i november på grund av att jag var obekväm med att köra bil i Göteborg. Jag kände mig osäker, stressades av alla bilar och alla filer. Kände att jag inte kunde ta ansvar för att köra omkring med klinter i bilen. Jag va så säker på att klara denna utmaning, tränade stadskörning med mina söner. Tacksam att de försökte hjälpa mig och att de trodde på mig. 
Sökte nytt jobb. Fick nytt jobb. Ja tänk att jag, som är 60 år, en riktig tant, fick nytt jobb. Jobbar nu på ett drogfritt stödboende för missbrukare. 
Min son har, efter flera års sökande fått ett positivt förhandsbesked, så kanske att de kan flytta in i ett nytt hus nästa år. Jag vill så gärna få mitt barnbarn nära så att jag kan hjälpa till om det finns behov. 
Funderar över vad jag vill. Jag skaffade mig en ny utbildning för att kunna jobba tills jag blir 67. Jag har aldrig längtat efter pension, arbete har varit så viktigt. Nu vet jag inte. 
Politik har varit viktigt för mig. Nu vet jag inte. Jag har försökt få mitt parti att bjuda in stadsmissionen för att få information om de personerna i Kungsbacka som inte har råd att äta sig mätta. Det pågår en uppstart med utdelning av mat i Kungsbacka på samma sätt som i dag görs i Göteborg. Tidigare har det varit missbrukare som behövt detta stöd, nu finns nya grupper som inte får pengarna att räcka till. Detta är förenat med skam, du går till Johanneskyrkan med en märkeskasse och hämtar bröd, ingen ska se att du inte har råd att köpa mat. Mitt parti har inget intresse att att titta på detta. Hur ser de ut i Kungsbacka? Vad döljer sig bakom de minskade kostnaderna för försörjningsstöd?
Ska jag ta tag och börja driva sociala frågor igen? 
Börjar så smått med att skriva igen. Får se om jag hittar vägen?