Visar inlägg från juli 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Må bra

  


Skogsbada i hällande regn en underbar upplevelse. Sommarregn är fullt av energi om man tillåter sig att vara ute. 

Corona och livsstil

Nu lyfts fråga fram om övervikt och den ökade risken för dödlighet på grund av detta. Nyttig kost och rörelse lyfts nu fram som en faktor som måste lyftas fram och åtgärdas. Vi ser hur fler blir överviktiga. Det framförs även att undernäring kan vara en av orsakerna bakom dödsfallen inom äldreomsorgen. 

Jag tillhör gruppen överviktig. Jag är väl medveten och försöker leva hälsosamt. Äta nyttig mat, röra på mig. Jag tillhör även kronikerna, har en typ 2 diabetes som jag fick som relativt ung och med en lätt överviktig, hade storlek  40 och ca 5 kg i övervikt. 

I dag behöver jag gå ner 15 kg och är 61 år och det är inte enkelt.  Alla kostrådgivare säger att det finns bara en väg, ät mindre. Jag är tveksam. Visst kan jag äta något bättre och rör mer på mig, bygga muskler. Det finns fler faktorer. Stress. Jag blir lätt stressad och orolig. Jag vet att jag gärna vill äta för att minska på oro. Jag vet att jag behöver förändra detta beteende. HUR?

Jag tror att denna fråga är mycket större än vad som tycks vid första anblicken. Det finns socioekonomiska orsaker. Ständig oro för framtiden, för pengar, för bostad ger effekter på vårt liv. Psyket och kroppen hör ihop. Vi talar inte längre om att den sociala tryggheten försämrats. Vi håller det ifrån oss. Vi tänker på oss själv. Visst ska vi äta nyttigt och röra på oss, men först kommer trygghet. Vi måste alla känna oss trygga. Vi behöver hjälpas åt. 

Jag slutade en gång röka för att det inte skulle synas att jag var fattig efter som det ansågs vara fattiga som rökte. Nu signalerar övervikt fattigdom och dålig karaktär. Du styrs av kortsiktig behovs tillfredsställelse.  

Taggat med: 

, ,

Ångest en varnings signal

En dålig dag. I går hade jag ont i huvudet och orkade inte göra något. Rädslan och oro grep tag i mig och utvecklades till ångest. Ett svart spöke. Rannsakade mig vad har du gjort? Jag funderade inte över mig själv utan. Vem kan jag ha smittat? Corona spöket.  Jag vill inte vara en del i en ny spridning.  

Jag har sålt blåbär. Hjälpt våran tiggare att sälja blåbär som hon har plockat. Tänk om detta på något sätt kunde bidra till smitt spridning. Jag har kört runt med bären i min bil till kunder öppnat bagageluckan och personerna har själv fått plocka till sig kartonger. Jag har uppmanat till att tvätta bären. Det är ju så att vi inte längre ska äta våra bär utan att skölja dessa. Våra rävar kan bära på smitta. Nu har vi även Corona viruset. 

Huvudvärk hade jag knappast reagerat på tidigare. Något som man har ibland. Nu förknippas det med oro. Jag vill inte bli sjuk. Ingen vill bli sjuk. Livet har förändrats. Jag lever annorlunda. Delar inte sovrum, har egen toalett och tvättar mina händer grundligt och ofta, byter handdukar och inga besök. Barnen träffar vi ute och mamma får hjälp med handlingen och vi sitter på hennes altan. mamma har fått några prenumeration på tidningar för att få post och vi hjälps åt att skicka kort och ringa. Mamma har börjat lära sig att använda en padda. Jag smyger runt när jag handlar, håller avståndet, tar min del av ansvaret kommer någon för nära stannar jag och väntar, håller andan. Det fungerar fint att hålla avstånd när man handlar, faktorn som kan påverka är stress. Börjar man springa och skynda sig tappar man bort sig. Det är troligen det som händer när personer kommer för nära. Då tänker jag ok, jag stannar upp nästa gång kanske det är min tur att tappa bort mitt ansvar. Beteende sitter djupt. 

Nu hoppas jag innerligt att jag är frisk och att min kropp bara signalerat till mig att lägga mig i hängmattan och vila. Ska bara avsluta. Det roliga arbetet att göra ytfixet är kvar att göra vackert. Saker ska placeras rätt. Gardiner tavlor dukar och vackra ting. 

Hoppas att ångesten var en varningssignal. Signal om att ändra beteende. 

Taggat med: 

,

Överblivna strumpor blir till lump

Vaknar av att regnet öser ner. Först känns det skönt att bara ligga och lyssna och dra täcket runt sig. Nej inte vill jag ha ha mer regn. Jag vill göra klart mitt städprojekt. Hela min semester har jag städat, sorterat och kastat. Nu ville jag göra klar. Tvätta sista maskinerna och hänga ut på tork. Vädra. Allt jag har ska vädras. Nu blir jag tvungen att para sockar. Det ingår också i min städning att para sockar. Förstår inte hur det kan bli så många enkel sockar. Beslutar mig nu är det slut för denna gång. Slänger en stor påse med strumpor. Vet inte varför jag lägger så mycket tid på att para sockar. Jag kunde ju slänga och köpa nya. Å det är här det blir stopp. Det är något som gör att jag tycker det är viktigt att inte bara slarva bort och kasta. Varje år bestämmer vi att sätta ihop strumporna när vi tar av oss på kvällen. Enkelt men ändå omöjligt. Beteendet sitter djup en vecka fungerar de sedan blir det som vanligt igen. Hur ska jag hade på min nästa semester? Kan jag lägga upp min städning på ett annat sätt? Är städning det bästa jag vet? 

Känslan när årets städprojekt är över, ja årets semester är en tillfredsställelse nu har jag det som jag vill ha det. sista dagarna på min semester ska jag ligga på min nya hängmatta mellan två träd i skogen och bara känna in luften, tystheten och lukten av mossa och jord. Stillheten. 

Rätt sak på rätt plats

Rotat fram gammalt. Nu måste ordning skapas i rummet och inuti kroppen. Det är skönt att rensa, att plocka bort, välja vad som ska vara kvar. 

Jag har länge gått och funderat över hur ska jag göra i framtiden. Jag har varit politiskt engagerad under många år, haft olika politiska uppdrag. Det har varit roligt intressant och lärorikt. Har bara ett uppdrag kvar och det är som fullmäktigeledamot. Tiden har inte räckt till när jag studerat och jobbat samtidigt. Utbildningen är klar. Jag ser att utvecklingen på dessa två år har förändrats. Frågorna som jag drivit har gått bakåt. Det finns ett gummiband som är hårt spänt och nu dras det tillbaka. Viktiga frågor för jämställdheten och jämlikheten har gått bakåt. Klyftorna ökar i vår kommun och i hela landet. Kungsbacka kommun har minskat sitt bidrag till kvinnojouren. Mitt parti har gått med på detta. Motiveras med svåra tider. Sanningen är att det alltid varit svåra tider. Det har aldrig funnits pengar. Det har legat ett politiskt hårt arbete bakom.  Tillslut fick kvinnojouren 175 tusen samma summa fick länken som också gör ett fantastiskt arbete. 100 tusen fanns till en ny förening som brutit sig ut ur länken. Kvinnojouren finns kvar 1 år till tack vare statliga Corona pengar. Narkotikan flödar i Kungsbacka, socialtjänsten beskriver för första gången att mäns våld mot kvinnor har bidragit till socialtjänsten stora budget underskott. 
Jag har bestämt mig för att jag har inte kraft att driva dessa frågor längre.
Jag kommer att lämna. 
Njuter av att ha dörren öppen och plats för något nytt.   

Äldre inlägg