Varje dag blir lite kallare. Små små steg tas. Sakta lämnar vi kärleksbudet bakom oss. Den gyllene regeln. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. 

Allt fler kräver att tiggarna skall bort från våra gator. Moderaterna går i Sverigedemokratenas fotspår. Hårdare tag. Du får inte sitta på gatan och samla in gåvor. Det ska ske under ordnade förhållande utan inflytande från den som behöver hjälpen. 

Vi är trötta på att behöva se människor som lider i vårt offentligarum. Bedömningen som görs är att vi inte har något ansvar för dessa människor som kommer och vill utnyttja oss. Ansvaret ligger någon annanstans. Hem. Ni ska åka hem. Vi tröstar oss också med att det finns brottslig verksamhet att det förekommer, en organiserad brottslighet som tvingar människor att tigga. Ett rättfärdigande, förbjud tiggeri så försvinner brottslighet. Brottsligheten kommer i alla fall att ta andra former. Människohandeln är omfattande. 

Vi kan inte hjälpa alla. Bäst är då att inte hjälpa någon. Tar vår medmänsklighet slut när vi upptänker att vi inte kan hjälpa alla. Ska vårt hjälpande vara rättvist? Räcker det inte att vi hjälper människor som kommer i vår väg. Vad händer med oss när vi väljer att inte se, att inte hjälpa medmänniskor.