Namn Marie Andersson
Födelsedatum 1 oktober 1959
Sysselsättning Undersköterska
Intressen Politik, Trädgård, Litteratur, Kyrka

HEJ

Marie heter jag, bor på en bondgård, nerlagd grisproduktion. Ny stallar som gapar tomma, ett bevis på den snabba struktur omvandlingen som pågår inom jordbruket. Arbetar som undersköterska på ett äldreboende är politiskt aktiv inom Centerpartiet. Har politiska uppdrag på kommun nivå. Ledamot i fullmäktige, ledamot i nämnden individ och familje -omsorg samt dess sociala utskottet. Jag brinner för ett uthålligt samhälle. Ett jämställt och jämlikt samhälle i samklang med naturen, där vi brukar tekniken med människan i centrum. 

Fritid odlar jag grönsaker, blommor och tar till vara det skogen bjuder på. Bedriver skogsbruk, där jag även tar tillvara " skräpet" gör om till inredning i företaget Kollebjär. Kyrkan ligger mig varmt hjärtat är aktiv som kyrkvärd och inom kyrkans organisation.

Jag är stolt över att vara kvinna, vill uppvärdera de kvinnliga, höja statusen på vård, omsorg och skola. Vi skall ha lika lön för lika arbete, tjänstesektorn skall vara löneledande och möjlighet till egen försörjning i ett livsperspektiv. Det är ett stort misslyckande att de finns en skam stämpel på flertalet av de yrken som är kvinnodominerade. Man får inte tjäna pengar på andras utsatthet. Vi måste vända på dessa argument de är oerhört viktigt att det finns kompetenta personer som är villiga att lägga hela sin själ i att hjälpa och stötta människor som kommit i svåra situationer, samtidigt måste de mänskliga värdena höjas.
 
Arbetsmiljön för kvinnor måste förbättras ny teknik behöver användas, vi måste våga släppa in robotar. Omsorg och teknik i förening kan öppnar helt nya möjligheter till ett friare och rikare liv på äldre dagar. Makten över livet kan stärkas och ökas med hjälp av ett friare val av tjänst.

December 2015 tog mitt liv en ny vändning. Blev sjuk, blev utmattad, kroppen orkade inget, ångest och oro tog överhanden, omöjligt att sova. Trött, trött och svåra stresspåslag. Mitt arbete inom äldreomsorgen blev mig övermäktigt. 1 mars 2016 fick jag ett nytt arbete. Arbetar nu för räddningsmissionen med ensamkommandebarn. För att klara vardagen är jag nu vänlig mot mig själv, noga med strukturen. Blir fortfarande trött, ingen ångest eller oro, ganska bra sömn. Får energi av barnen, deras iver över att lära sig, deras nyfikenhet, deras förmåga att se sprida vänlighet. Min uppgift är nu att vara ett föredöme, att stå stadigt, att se, att bekräfta...