Visar inlägg taggade med Ensamkommande barn

Tillbaka till bloggens startsida

Julen knackar på dörren

Nu är det svårt. Vi förbereder oss för att fira jul med våra nära och kära. Mina tankar går till dem som kämpar, lever i ovisshet. Två pojkar ska i morgon få besked om sin framtid. I oktober 2015 kom de hit och sökte asyl som ensamkommande barn. Många gånger har de fått flytta och nu kan det var dags att flytta tillbaka Migrationsverket.
Lillebror har blivit storebror.
Jag lunchade med en av killarna i dag. Han hoppas fortfarande. I går var han i nämnden och motiverade varför han behöver få lov att bo kvar. Han kan vara stolt. Inför en stor församling politiker framförde han sina argument på ett språk han bara talat i två år.
Det kommer att bli en svår jul för många ensamkommande. Ett nytt hopp tändes av socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet. En möjlighet att få gå klart skolan för de som kom innan 24 november. Det finns ett problem det behövs ett parti till. Centerpartiet har sagt att man tycker förslaget går i tätt riktning, men se förbättringar i förslaget. Om man ska tolka detta positivt eller negativt är svår bedöma. Ett politiskt spel pågår.
Nu hoppas jag att politikerna lyssnade till dessa ungdomar och ger dem möjlighet att bo kvar i Göteborg för att kunna fortsätta studera. juö

Taggat med: 

,

Eldens låga bär min ångest

Vaknar när solen går upp. Himmelen i öster sprakar  som träden i rött. Stormen har bedarrat . Klockan ringde inte. Mår inte riktigt bra av att sova så länge. Svårt att vakna. Vill bara sova mer. Går jag upp klockan 6 är jag pigg och full av energi. 

I morgon fyller jag år. Ska baka. Plockat vackra löv som skall bindas till lönnrosor. Behöver göra något vackert med mina händer. 

Oron i omvärlden kryper närmare. Nu är det vår tur att minska kostnaden. Steget ett är taget. Provanställningarna avbryts och nästa vecka får vi besked på hur många av de fast anställda som får gå. Det är ju detta som pågår runt oss nu. Boende stängs ner eller görs om till stödboende. De ensamkommande barnen ska klara sig med tillsyn. Många ska avvisas. Nu när de kan svenska ska de avvisa. Vi kastar bort en skatt. En skatt som kunde hjälpt oss i framtid att behålla vår välfärd. Helt ofattbar det som nu planeras och genomförs. Omänskligt. Regler. Regler. Regler. Alla ska behandlas lika. Folkgrupper som är förföljda ska utvisas. Kanske är det bästa att bli arbetslös och slippa deltaga i detta som planeras att genomföras i en snar framtid. Kanske klarar jag inte att avisa dessa fina människor. Många kommer säkerligen att mötas av döden. Panik kommer att uppstå. Eller motsatsen total uppgivenhet. 

Just nu vilar jag i ovetskapen. Väntar på beslut. Kommer de närmaste dagarna  jobba som vanligt. Blir jag uppsagd hoppas jag att få gå direkt, med en månadslön som stöd under tiden nytt arbete söks. Jag har varit medveten om att mitt arbete är osäkert. Men jag ångrar inte att jag tog arbetet. Det bästa jag gjort. Berikande att möta dessa barn att följa deras utveckling att finnas med som stöd. Barnen är som läskpapper, suger upp vårt beteende, gör som vi gör. Mycket tydligare än med mina egna barn. Allt går i en  ofattbar takt. Utvecklar nya färdigheter. Ofta blir jag rörd över de jag ser. Den glädje och omsorg för alla i sin omgivning. Sprider sin energi runt sig. Ställer upp för varandra. Spelar fiol, läser, lagar mat, kokar sylt, hjälper varandra med läxor, städar. Nu ska vi få en symaskin så vi kan sy om våra kläder.  Det gör ont. 

Det har blivit farligt att hjälpa folk i nöd. Vi ser hur vår välfärd försämras. Barnsjukvården flyr sjuksköterskorna. Gamla åker runt. Ingen tar ansvar. Ingen lyssnar. Borta är personerna med erfarenhet som kunnat stoppa karusellen. Vi har höga förväntningar som smulas söner  när vi blir sjuka. Det finn fungerande delar av sjukvården men det blir svårare att hitta vägen dit. 

Glädje, lust och kärlek omsorg, medmänsklighet. 

Undrar vart min väg går. Inväntar. Vilar. Låter vindarna blåsa runt. 

Eldens låga bär min oro. 

Tänk före

Förvånad. Det regnar. Trodde det vackra bara skulle fortsätta. Trodde hösten skulle bjuda på sol och gudomliga dagar. Vad gör man då? När man inte kan vara i trädgården. Glömt att det faktiskt är just detta som är det vanliga, att regn dagarna gör att min trädgård inte är på topp. Soldagarna räcker inte för att sköta trädgården. Utan regn ingen grönska. 

Min oro var stor. Klimatet hårdnar. Vi ser nu hur människor dras upp likt ogräs och flyttas runt. Barn som fyller 18 ska inte få vara kvar i sina trygga boende och fortsätta den inkludering som  påbörjats. Allt går nu i rasande tempo. Speglar vår tidsanda. Människovärdighet väger lätt. Gör vi fel nu. Blir det kostsamt på sikt.  Vi beter oss som människor på flykt, inga tankar framåt, inga tankar bakåt, bara rusar på. 

Eftertanke. Stanna upp. Gör en plan. Väg in olika faktorer. Det vi gör nu är en investering. Det vi sår får vi skörda. Sköter vi inte plantorna, ger omsorg, ger kärlek blir skörden stor. Enkelt. 

Det gör mig ont att se hur vi nu beter oss.