Visar inlägg taggade med ensamkommande

Tillbaka till bloggens startsida

En av de niotusen

Det finns många människor som är fulla av energi och framtidshopp. En av dessa är en ung kille som heter Jovid, han sprider glädje runt sig. Han är ny i vårt land. Kom hit som ensamkommande barn hösten 2015. Fyllde arton år våren 2018 och blev då av med sin bostad och fick då  första avslaget på asylansökan. Ett mönster som är återkommande. Asylansökan behandlas efter att du fyllt 18 år eller blivit uppskriven i ålder. 

Jovid börjar nu i höst en yrkesutbildning till fasadputsare. Under sommaren har han jobbat som detta och är välkommen tillbaka när han själv vill. Det är bara att ringa. 

Tack vare sitt nätverk har han en säng att sova i. Jovid har en  dröm han vill starta ett parti -vi som kämpar. På sin fritid filmar Jovid. Han lägger upp på Facebook och på YouTube. Han klipper och redigerar film. Han intervjuar människor om aktuella frågor.   

 

Taggat med: 

,

Ensamkommande riskar att falla mellan stolarna

I går gladdes jag över att politikerna i Varberg beslutade om att ge ett ekonomiskt stöd till Agape i Varberg. För er som inte vet är Agape en stödförening som stödjer ensamkommande som nu far mycket illa efter att ha fastnat i våra system. Våra kvarnar mal sakta ner dessa ungdomar. 

Beslutet är överklagat. Denna följetång tar aldrig slut. 

Det var 3 Sd politiker och 2 m politiker som har överklagat. 

Ungdomarna behöver hjälp men våra system klarar inte att hjälpa dem. Vi är en grupp som tycker att nu måste  vi stödja dessa ungdomar så de inte hamnar utanför samhället och riskerar att fångas upp av kriminella. den andra gruppen menat att regler måste följas även om det betyder att människor far illa. 

Gruppen som vill hjälpa är fortfarande större, men mest aktiv och ropar högst gör de som vill stoppa invandringen. 

Ensamkommande med stark drivkraft

Glad av att träffat två av mina killar i helgen. Deras stora fritidsintresse är att skapa film. Nu pågår en filminspelning- tekniska problem- en rolig film. Jag deltog i en liten roll. Det är svårt att göra saker som någon annan bestämmer. 

Båda killarna är nu färdiga för gymnasiet. Har fått sommarjobb. Det som glädje mig mäst var att de beslutat att starta ett politiskt parti. De har hela tiden dokumenterat sin tid i Sverige och intervjuat kamrater i en egen TV kanal. 

En filmFilm   gjordes 2016. Kom till Sverige början av november 2015. 

Medmänskligheten kommer att segra.

Vilken lättnad. Mitt part Centerpartiet står stadigt med sina fötter på jorden i myllan. Vågar gå mot strömmen och håller den riktning vi alltid haft. Medmänsklighet är viktigt. 

Centerpartiet ställer sig bakom Socialdemokraterna och Miljöpartiet angående att göra det möjligt för ensamkommande att stanna. Vänsterpartiet stödjer också förslaget. Centerpartiet hade önskat ett skarpare förslag i form att ge fler möjlighet att stanna utifrån den långa handläggningstiden och att om processen varit klar hade dessa personer fått asyl. Det som nu sker är  att deras asyl prövas efter att de skrivits upp i ålder eller fyllt 18 år. Dessa ungdomar kom hit 2015 och nu är det 2018. En helt orimlig handläggningstid. I två år eller mer har de levt i ovisshet. 

Vindarna blåser nu hårda på nätet. Många uttrycker sitt hat mot Centerpartiet. Annie Lööf  kläds i slöja och tonen är föraktfull. Vad har hänt med folk? Historiskt har vi alltid hjälp människor som har det svårt. 

Vindarna måste vända. Någon måste föra de svagas talan. Allas lika värde, allas rätt till ett värdigt liv, allas rätt till bostad och en lön eller pension som det går att leva på. Ett tryggt samhälle med fungerande stödjande offentligsektor. 

Nöden kryper närmare

Vindrutetorkarna slår fram och tillbaka. Regnen piskar rakt ner. Trafiken är tät. Ljuset från bilarna speglar sig i vattensamlingarna. Tankarna snurrar. Känner mig uppgiven träffade en kille på staden som nu varit bostadslös en vecka. Det gör så ont att se. En av alla dessa killar som kom hit för två och ett halvårsedan. Avslagen är nu många. Rädslan är så stor för att bo med vuxna män. Han har mailat en adress till Migrationsverket. Sanningen är att han bor ihop med lillebror i en gammal lagerlokal. Det är kalt, vinden blåser rakt in. Inga sängkläder. Ingen kudde eller något att dra över sig. Det går inte att sova. Han har inte varit i skolan i dag. All motivation är borta orkar inte prestera eller lär sig något just nu. Jag ser att han är sliten, att livet är hårt. Inget hopp. Kanske finns det något annat land?
Jag missar avfarten. Det är svart. Var är jag ? Det är kusligt.

Taggat med: 

Äldre inlägg