Visar inlägg taggade med vägen framåt

Tillbaka till bloggens startsida

Reser sig igen

Våren är här. Vårbruket pågår. Morgonen är kall. Blommorna har böjt sig, ligger mot marken.  En gåta, hur de kan ligga som döda, ihop vecklade och med hjälp av solens värme resa sig igen. 

Jag känner mig också en pensé som blivit frostbiten. Utslagen ligger jag här. Det är inte så enkelt som det ser ut att resa sig. Frosten som nyper och knäcker mig, är min medmänsklighet, min starka sympati för de som blir illa bemötta. 

Det är tufft i dag att vara en pensé och jobba på golvet inom offentlig sektor. Du blir trampad på, du förväntas att jobba hårt, vara lojal, göra utan att ifråga sätta, utan att tänka eller reflektera. Gemenskapen med arbetskamrater är borta, mötet är borta, rapportering sker skriftligt. 

Jag har sagt upp mig. Det går inte längre. Jag måste tänka på mig själv. Jag har inte råd att vara solidariskt. Priset för att vara solidarisk med mina brukare och arbetskamrater bedömer jag som för dyrt för mig själv. Det är smärtsamt att inse detta. Jag måste göra det som är bäst för mig själv. Numera får man som individ ta konsekvensen för sjukdom på ett nytt sätt. Skyddsnätet har försvagats. Vid en utmattning är det inte säkert att försäkringskassan, betalar ut några pengar.  På min arbetsplats finns i dag en person som just drabbats på detta sätt. Får inga pengar och kan inte jobba. Arbetsgivaren gör inget, utmattning ger ingen möjlighet till kontakt med företagshälsovården. 

Jag har fått  ett nytt jobb. Jag har tur. 

Lågutbildande kvinnor, gnäller på samma sätt som man sa om bönderna innan strukturförändringen inom jordbruket. Mat kommer vi att behöva, omsorg kommer också bli allt viktigare om vi ska ha ett hållbart samhälle. 

Taggat med: 

Acceptera är förlösande

Saker händer. Vi vill veta varför. Vi försöker trösta oss. Lägger energin på att älta, söka svar. Ett förlösande ord är acceptera. Så här är det. Vad kan jag göra nu? Kan jag inget göra, så är det så. 
Förhållningssättet är acceptera det som inte går att förändra eller det som inte finns något svar på. 

Släppa taget. Kasta bort.

Att acceptera betyder att man går in i ett viloläge, begrundar. Stannar upp. Sedan sker en förflyttning. En förändring eller ok så här är det.

Sinnenas bön. "GUD ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden"(Reinhold Niebuhr,1926).

Taggat med: 

I all enkelhet

Sol, vind och fågelsång. Tvätten sträcker ut sig. I backen bakom huset lyser det gult, påskliljorna sticker upp ur det döda gräset. Livet rycker till, startar om. Jag får vara med ännu en gång. 
Livet är underbart i sin enkelhet. Om det inte var för oron. Gnager, suger och dränerar på energi. Ett inre spöke. Ett mörker, som inte tål ljuset. Mörkret är starkt, en tjuv, en parasit som tar och bryter ner. Skoningslös. 
Berättelsen, orden i gemenskap med andra är det ljus som kan förminska oron. Oron kan i samspel med andra kan lösas genom utveckling.  


 

Taggat med: 

,

Möte i ögonhöjd

För och emot. Svårt att samtala, att lyssna, att känna in. Grupper ställs mot grupper. Svaga grupper ställs mot andra svaga grupper. Svart eller vitt? Rätt att vara här, inte rätt att vara här. Annorlunda, svag, fattig. Komma här och utnyttja. Det är fult att vara svag, att blotta sin svaghet.
 
Vi har tappat respekten för oss själv och vår egen svaghet. Vi tränger bort svagheten. Svagheten finns inte. Vågar inte visa upp svagheten. Rädd för det svaga, rädd att inte få vara med.
 
I vår svaghet kan vi möta andra människor. Finna gemenskap och samhörighet. Svagheten har vi för att kunna finna meningsfullheten i mötet med andra människor.
 
Se, lyssna, mötas i respekt och kärlek. Jag känner , jag förstår, jag lyssnar.

Taggat med: 

,

Uttröttad

Tröttheten är på väg att gripa tag i mig ännu en gång. Tankar dansar och stör sömnen. Arbetsdagarna blir tunga. Energin rinner ut. 

Stopp. Nu måste tankarna samlas ihop. Öppna upp för möten med medmänniskor. I mötet föds energi, dela känslor, dela problem, sätt ord. 

Har i dag skrivit in mig ett gym. Behöver bränna energi och få utlopp för stress. Blev något förundrad där på gymmet var fullt av äldre och äldre äldre människor. Hyrt mig en inspiratör. Fått ett program. Måste trötta ut kroppen. Det tar emot i kroppen, nöjdheten sprider sig i kroppen. 

Taggat med: 

Äldre inlägg