Visar inlägg taggade med Vägen tillbaka

Tillbaka till bloggens startsida

Allt bara släpper

Totalt misslyckande. Står inför 100 personer och tappar bort mig. Stressen griper tag i min kropp, hjärtat drar och benen vill springa. Tvingar kroppen att stå kvar. Kroppen och hjärnan tappar kontakten. Bryter ihop, tappar koncentrationen. Bara en tanke. Bort bort.
Det jag skulle tala om var viktigt. Viktigt för mig. Berörd på djupet. Klara inte hantera mina känslor. Pinsamt, vill bort. Vill inte.
Ska det sluta så här. Ska jag sluta på botten.
Beredd att krypa in i skalet, slicka mina sår.
Ett försök till. Bara en gång till. Pratar igen inför publik. Inget nerskrivit. Bara pratar. Det går bra. Inget långt tal. Men känslan att klara av det är otroligt. En stor lättnad.
Misslyckandet sitter djupt, taggar in i djupet. Tvingar mig att fortsätta. Svälja min stolthet. Upp och på igen.
Rädd är jag sjuk igen. Nej en varning. Se upp. Stress påslag som skakar om och förstör. Glöm aldrig. Din sårbarhet. Ett osynligt sår. Som bara öppnabar sig. Ett hål som växer. Lamslås. Tag ett steg bakåt. Vänta

Taggat med: 

Ljuset kryper in

Dagen gryr. Vaknar efter nattens sömn. Ljuset öppnar världen. Allt blir synligt. Bara sitta och iaktta. En fin upplevelse att bra sitta, med kaffe muggen, och låta ljuset ta över mörkret. Ljuset kryper fram, kryper in l alla vrår. 

Ljuset ger mig hopp. Ljuset talar till mig. Se ljuset. Se det lilla ljuset. Låt ljuset gry och krypa in. Ett mirakel varje morgon. Vill uppfyllas av ljuset. Vill se ljuset. Glädjen. 

Lever i en mörk tid, oro, rädslor och vanmakt. Känsla av att bara flyta med, ryckas med, bli en del av mörkret. Bryt. Inte så. 

Ljuset trängde undan mörkret. Morgonen är här. En ny dag. 

Det är inte bara en ny dag. Året är också nytt. En liten förändring. Ska tänka lite nytt. Välja att se ljuset. Se det lilla ljuset. Ljuset som alltid finns. Om det bara är en liten strimma så finns det alltid. I varje liten händelse finns ljuset. Fånga ljuset. Ser du inget ljus vänta. Vänd om. Ljuset kommer. 

Delar vi ljuset blir det starkare. Delar vi mörkret blir det uthärdligt.

I dag. I år ska jag bara se ljuset. Ljuset i allt. Lyfta fram ljuset. 

Taggat med: 

, ,

Julefrid

Julaftons glädje har i dag bytts till Julefrid. Ett stilla regn, tystnad, julgran som sprider sitt ljus i rummet. Ett enda liten ljuslåga, från en ljusstake. Jag fick av min syster i går. En ljustake hon gjort själv i keramik, ett smycke, med stort hjärta. 

Julafton var full av skratt, god mat och samvaro. Äkta glädje, att vara tillsammans med sina kära. Gemenskapen och värmen dröjer sig kvar, växer till frid. Kroppen vilar och själen finner ro. Vill inte störa. Bara vara i detta lugn en stund uppfyllas av inre frid. Laddas upp av stillhet. 

Denna frid är ny för mig. Ledig. Ingen som skall ha hjälp, inget arbete. 

Visst går mina tankar till alla som måste arbeta som måste hjälpa som skyndar runt, som måste stänga av sina egna behov som ständigt uppfyller andras behov. Ser, hör, stöttar och hjälper. Tränger sakta sakta bort sig själva och skyndar fram. Stressen griper tag, lite till går nog. Sakta nås gränsen. Omärkligt besticker toppen. Ingen ser. Fallet blir djupt. 

Frid. Julefrid. Juleglädje går över i julefrid. 

Taggat med: 

,

Allt gror

En bukett syrener sprider en härlig doft i hela rummet. Pingstafton. Regnet hänger i luften. Sitter hårt. Vi behöver regn för att behålla fräschören, ge grönskan en dusch. Vårbruket är klart. 

Tiden går så fort. Släpp taget njut. Var minut.  Sug in luften, fågelsången, grönskan. Den nakna svarta myllan, där frön gror. Allt börjar om. Börja om. Startar om och om igen. Vi kan välja att dras med av kraften. Starta om. Gro och grönska. Något nytt dras fram,, spricker ut. Det har funnits men inte fått näring. Släpp. Lämna säcken.  Blomma förutsättningslöst. Gläds av livet. Sprid glädje.  Se se allt som hela tiden varit där men dolts av allt tungt. 

Vi människor väljer att trycka ner varandra. Mobba. Trycka ner. Du får inte vara med. Sker detta omedvetet?  Svetsas gruppen svetsas samman med hjälp att offra en individ ? Alla vet, alla väljer. En helt fungerande grupp, arbetslag är ovanligt. Endast en mycket liten del lyckas skapa den optimala gruppen. Gruppen som respekterar alla, gruppen som kan göra de omöjliga möjligt. Ett arbetslag som kan optimera och prestera fullt är en grupp utan mobbing. En ovanlig företeelse. En liten liten procent når dit. 

Sprid naturens grönskande och nydanade kraft. Är du utförare eller offer. Alla är med. Se spelet. I stort. I smått. 

Taggat med: 

,

Chefen bedömer din arbetsförmåga

Blir så upprörd. Först. Mina känslor försvann snabbt. Min doktors ord : du skall inte tro att du kan rädda äldreomsorgen, kommer som en räddning. Jag är så glad. Jag arbetar inte i kommunen längre. Där finns stora problem. I tidningen kan vi nu läsa om att chefen tar på sig ännu ett ansvar. Den höga sjukfrånvaron skall nu bekämpas med att du som är sjuk skall få ändrade arbetsuppgifter. Tidigare beslutade läkaren, vilken arbetsförmåga du har. Nu skall chefen göra denna bedömning. Kan det stämma att man tagit beslut på detta. Som sjuk behöver du inte upplysas din arbetsgivare om vilken sjukdom du har. Den delen av läkarintyget behöver du inte lämna till arbetsgivaren. Kanske behöver vi inte doktorer längre, utan du går till chefen och få ett paket Alvedon och lite hälsopreparat för sömnen och lite stärkande rörelser samt beslut om att undvika vissa arbetsuppgifter. Artikeln glömmer den viktigaste uppgiften. Vem ska göra jobbet?
I samma tidning berättar man om att vikarierna har högre lön än ordinarie personal. Vem ska göra jobbet?
Pengarna räcker inte till alla.
Farligt att inte lita på sin personal, att utgå från att man fuskar. Min bild av denna personal är att man sliter hårt, mycket hårt och att tillslut orkar inte kroppen.
Helt överens om att krafttag måste tas för att minska sjukfrånvaron. Sluta blunda för grundproblemet. Arbetet behöver förändras i grunden. Snabb fix finns inte.
Respekt för den hårt arbetande golv personalen efterlyses. Du måste vara stark för att vara sjuk. 


I december tvingades jag inse att jag var sjuk. Kontaktade psykakuten och senare även vårdcentral. Min läkare sjukskrev mig direkt. Jag satt där som ett vrak, bröt fullständigt ihop, hela min fasad rasade. Innan detta hade jag bett min chef att få möjlighet att träffa företagshälsovården. Vilket jag nekades. Jag gick i samtal hos min chef. I stället för att minska min arbetsbörda ökades den. Jag skulle skratta och vara glad och vara vänlig mot alla. Varje gång jag mötte chefen, hade hon ett påklistrat jätte leende på sina läppar. Grundproblemet arbetsbördan gjorde man inget åt. Jag fick en förmån, blev tilldelad 3 dubbel pass på en vecka. Juldagen, annandagen samt nyårsafton. Övriga fick 1 delat arbetspass. Jag mobiliserade all kraft, ställde in jul firandet. Enligt min schema skulle jag varit ledig. Sista veckan kunde jag inte sova överhuvudtaget gick ner 5 kg, kunde inte äta längre. Tillslut blev ångesten så stark och hjärtat rusade så jag trillade ihop. Utmattad. Kränkt. Utan sjukvården hade jag varit död.

Cheferna tar på sig ett stort ansvar.  Helt utan medicinsk utbildning. 

Vilka signaler sänder man ut? Är det så här en god arbetsgivare agerar? Chefen skall jobba förebyggande inte blanda sig i när sjukdomen redan är ett faktum. 

Äldre inlägg